Biography Curriculum Vitae (pdf)

Johannes Jansson began his musical path as an improviser on the guitar in the mid 1960’s. From 1968 he was a full time student of music studying composition, music theory and conducting with the double-bass as his main instrument. This generated a rapid development continuing until 1973, when he altered his musical standpoint while spending a longer period of time at the Sri Aurobindo Ashram in Southern India. Johannes Jansson found there the basis for his creative work which would lead him onwards in an unbroken line through four decades.

During his studies in 1969-71, meeting Sten Broman became an important step in developing his own musical language. With this foundation Johannes Jansson went on, during 1970-72, to meet such dynamic music personalities as Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck and Siegfried Naumann, all of whom added important aspects in the growth of his artistic identity.

The decisive moment came with his meeting with the composer Sunil Bhattacharya in Pondicherry, Southern India in 1973, who created from a deep inner sensitivity. Within the same cultural sphere recordings of Mirra Alfassa's suggestive organ improvisations, particularly those from the fifties, were circulating and that opened his mind to epic imagination.

This became a rich foundation for Johannes Jansson, which generated a flow of works leading up to 1985 when he entered a new creative phase in his development with “The Mutation of Death” for vocalizing soprano and orchestra. From then on a rich production has developed including most genres.

Johannes Jansson's musical searching is based on an intuitive and free relation to the tradition, a transformation that is not to be found in an external manipulation of the material, but rather in an expansion of the expressive sphere, where subtlety meets force, that become the poles in a striving for unity and inner regeneration.

Since 1982 Johannes Jansson has worked as a freelance composer.

Johannes Jansson började sin bana som improvisationsmusiker på gitarr under mitten av 1960-talet. Från 1968 musikstudier på heltid i komposition, musikteori och dirigering med kontrabas som huvudinstrument. Detta genererade en snabb utveckling fram till 1973, då han under en längre vistelse i Sri Aurobindo Ashram i Sydindien, radikalt omprövade sin musikaliska hållning. Johannes Jansson fann då en utgångspunkt för sitt skapande som skulle komma att leda honom vidare i en obruten linje genom fyra decennier.

Under studieperioden 1969-71 blev mötet med Sten Broman ett viktigt steg i utformandet av ett eget musikaliskt språk. Med detta som bas mötte Jansson mellan 1970-72 dynamiska musikpersonligheter som Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck och Siegfried Naumann, som alla tillförde viktiga aspekter i en växande konstnärlig identitet.

Avgörande blev mötet med Sunil Bhattacharya i Pondicherry, Sydindien 1973, som utifrån en djup inre sensibilitet lyssnade fram sina verk. I samma kultursfär cirkulerade inspelningar av Mirra Alfassas suggestiva orgelimprovisationer, framför allt från 1950-talet, som inspirerade till ett episkt tänkande.

Detta blev en rik grogrund för Johannes Jansson som genererade en följd av verk fram till 1985, då han med ”The Mutation of Death” för vokaliserande sopran och orkester kom att inleda en ny kreativ fas i sin utveckling. Därefter har en rik produktion vuxit fram, omfattande de flesta genrer.

Janssons musikaliska sökande är förankrat i en intuitiv och fri relation till traditionen, där förvandlingen inte är att finna i en yttre manipulation av materialet, utan i en expansion av uttryckssfären, där subtilitet möter kraft som blir polerna i en strävan efter enhet och inre förnyelse.

Johannes Jansson har sedan 1982 levt som frilansande tonsättare.